Det är så ironiskt
Att det första jag ser på morgonen
Och sista jag ser på kvällen

Är världskartan i mitt rum
Som påminner om distansen
Från mig till dig

Det är så ironiskt
Att det jag ser vid tågperrongen
Är hotellet du jobbade på
Som påminner om tiden
Med dig

Det är så ironiskt
Att det jag ser på klockan
Är tiden här
men även tiden hos dig

Det är så ironiskt
att så fort jag försöker tänka på
något annat än dig
Luras tankarna åter
Och min saknad blir lika påtaglig
Varje gång