kammarn fylld av

tomhet och tystnad

jag skymtar ur

rummets dunkel

en blick

ett blänk

en tunn reflex

från ditt skrymsle till min vrå

min nyfikenhets

regnbågshinna

märker

dina hörnögons lekar

som rensar

ensamma luften

ödsligheten viker

kvar är

jag och du