Dansar tranorna i natt har barnen somnat 

min högra arm svepande besluten hur 

de tas. Jag står lutad över vår diskmaskin

lagt två andra barn i sängarna. Landet oklart

men förmodar ditt. Mitt yrke detsamma. 

Du hade kanske lärt dig kyssas. Men här står 

punkt blickstilla. Vad behöver flickor ägda

ostyriga, blinda? Kanske att du idag hade 

förmått att svara. 

På livets ljus ögonblicken en efter 

en de rika. Detta överjävligt underbara 

faan det var ljuvligt 

alltid via foten diktar förhåller 

mig utvecklas prövar liv dess former 

år 2001. I blå soffa 

ligger den i ditt unga knä, masseras. 

Du så in i märgen  Det starkaste 

det prövar foten om och om igen. 

Det starkaste skulle jag bli för dig och 

tror ingen mening likt den fått leva 

så pass nära så pass sorgset intensivt 

Inatt prövar foten ditt andetag och du biter 

mig försiktigt i hälen glider gör bilderna 

linsen immas andetagen 

du plockade ihop mig utan att förstå att 

delarna avundas de alltid sammansatta 

din naivitet min otrygghet 

ja svarar hon.Än.