Kon
Tack sade hon. Efteråt. Det som just skedde hade skett i smyg. Såsom ofta sker om vi lever nu. Även tackandet i smyg det som återgäldas. Jag kan inte hitta mina strumpor kaffets dofter sprider dig till dofterna på spisen. Jag hade tänkt att skriva ord på ord beskriva skrivaren men undrade om ord kan fånga orden smakade så olika de formligen går i egna fållor luktar väsnas ställer allt på spets dimper
nu hade orden flugit in under sängen i högar av bokstäver inväntade de foten tyngden i spjälorna som gnisslar ert väsen dammens dofter längtan efter havet
ett svagt k lägger sig över ett o och plötsligt har en ko blivit punkten att utgå från
ska den gå på lina kanske flyga vad i hela världen kan en stackars ko få symbolisera
sättet att bearbeta maten måhända såsom kvinnan processar det viktiga, det skedda ?
Kossan stod i hagen. Stilla. Idisslandes. För det är väl det en kossa gör. Eller?
Fri vers
av
smultronbergen
Läst 172 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2019-02-24 09:40
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |