Smockan och Dockan och Kalle och Sven

de var ett härligt förbrytargäng

Smockan och Dockan var redan ett par

Mona och Lisa tog dem som fanns kvar

själv blev jag utan men det gjorde inget

gänget tog storkovan, jag fick ta svinnet

Jag hade redan en brosch i min ficka

Lisa masserade, å vilken flicka

skönhet från insidan kunde man läsa

hon sa: du har ju en fläck på din näsa

jag sa: den kommer bestämt ifrån solen

Lisa var tveksam och trodde på golem

Glad över ännu ej upptäckta broschen

grep jag min stråke strax ovan om froschen

kompade Mona som började sjunga

med sin så ljuvliga sinnliga tunga

hon var vår nyckelvakt, fickorna fulla

kände en lockelse att på dem tulla

Klättrade upp med vårt gods genom leran

där låg ju nycklarna, jag tog dem sedan

steg in i lastbilen, Smockan han körde

tror ändå att det var Dockan som förde

vägspärrar mejades ner uti staden

jag satt och log på den bakersta raden