Jag är förlorad, gömd i bilderna som hänger snett på väggen. Gömd bland tårarna som fälls långsamt på en älskad kind. Gömd bland tomheten i min fiendes ögon.

Jag är förlorad, kanske för alltid. Förlorad bland trädtopparna som ser himlens glittrande natt men aldrig når upp till dagens blåa bild.

Jag är förlorad precis som min älskade och fiende. Jag sitter och väntar. Väntar på något som aldrig kommer. Väntar på att bli hittad, att bli sedd.

Hör mitt skrik. Hör mitt gälla skrik när jag försöker nå himlens glittrande natt. Jag är förlorad men jag är fortfarande kvar. Fortfarande här.