Hur säger man hej då
när vägen kröker av bortom horisonten?
Hur kan man vända sig om och stänga dörren
för sista gången
när resan du anträder är så evig och definitiv?

Hur ska jag kunna stiga ut på den blöta gatan
i den kalla världen
och veta att jorden just gått under
medan folk tittar på klockan
och undrar varför bussen dröjer?

Deras tomma ögon ser mina rödsvullna
och de vänder sig om
väjer för det svarta vakuum av smärta jag just blivit.

För hur kan man fortsätta leva
när Döden har klivit in och slagit sig ner på en stol i köket?

Gjort sig hemmastadd och dyker upp
bakom temuggen
grinar i fönsterrutorna
inkapslar duschen.

Min egen kropp lever
på något sätt susar blodet i mina vener
men Döden bor på nattduksbordet
och sitter på mitt bröst om natten.