Från början var allt oändlig täthet.
Någon lade barnet till bröstet
ett blad föll och upplöstes
och ur regnet framträdde en saltstod.

Allt flytande och allt bundet samlades
rördes om, drogs ihop.
I en ångflod av kristallvatten
sprängdes de sista väggarna.

Vilken glödande smälta som rann ur bergen!
Vilken hetta!
Vilket ljus!

Och längre ut i mörkret dit strålarna spridits
ett skramlande eko
ett glam som från en avlägsen krog.

Men någon lade barnet till bröstet
och hettan vändes i ljumnad
glöden i aska.
De kokande kärlen lyftes åt sidan
och strax stod allt klart att ätas.