Fågelmorden. En deckarföljetong: del 11
Jag avskydde egentligen att prata i telefon, men försökte ändå efter bästa förmåga beskriva för polisen vad jag sett på bakgården. Eftersom jag hade svårt att förklara varför jag inte ringt direkt när jag sett Finks lik blev jag kallad till förhör dagen därpå. Åt helvete med resten av ornitologikonferensen, tänkte jag bittert. Petter såg verkligen nedbruten ut. Jag kramade om honom och lade min yllesjal på trappan som sittunderlägg. Vi tog en cigg till i väntan på polis och ambulans. När sirenerna hördes började han snyfta igen. - Min ende bror! Jag borde älskat honom bättre! Jag borde inte ha retat honom och saboterat hans Playmogubbar! Ambulans och polis anlände efter tio minuter. Finken och Sparven lyftes över på bårar. Petter kysste Fink på pannan efter att ha förklarat för polisen att de var släkt. Polisen satte upp avspärrningsband. Petter och jag blev avvisade från brottsplatsen och haltade tillbaka genom branddörrarna. När vi närmade oss den himmelsblå lägenheten såg vi Sture komma från andra hållet.
Prosa
av
Nanna X
Läst 234 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2019-04-13 06:52
|
Nästa text
Föregående Nanna X |