Kanonkaskader rungar under,
stjärnkabanger ekar ovan,
i en slagfältshag av dunder
söker jag den supernovan
som skall skaka hela ängen
och se pendelpassussvängen
tidta mig från grunda runder.

Slag och satans siluetter
rullar runt dess runder.
Riktningslika rikoschetter
gräver hål härunder.
För jag ser dess erosioner
slipa, slå och skörda,
men azurblå explosioner
eka ord bönhörda.
Ovan väg dit vallar vetter,
nedan supernovors nätter
svallar sprängningsdimmor svaret
och vid vall av gravallvaret
varsnar vi en väntad vår.
Inga satans siluetter,
inga slag på slåtterns slätter
skall gå med mig, dit jag går..