När hud rörs mot hud
Hör man inte ett ljud,
inte ett andetag
Endast ögon som sluts
Besvarar din kyss
men känner en lögn
Känn hur jag töms
på den empati jag har
I mörkret där ute
finns du någonstans,
någonstans står du och ler
medan jag somnar in till sist
En flyende man stannar
Ett gråtande barn somnar
En avtänd kvinna vaknar
Någon inom mig dödar
Jag stirrar rakt in i solen för svar
Men solen har inga svar till mig idag
för ensam har jag alltid stått
Undrar om min kärlek försvunnit helt
Jag kan förstå om du vill slå mig
och ingen utom du ser något hinder
när näven träffar väggen istället
Du leker gud över mig här inne
Som i trans följer jag dina ord
Jag gör vad du vill på knä
För att inte rodnaden ska synas
Skrubbar bort skammen
Inför din publik
Och när de går hem
Ligger jag stilla på samma ställe än
Jag har gråtit tårar,
brännheta mot mina ögon
Gud hånskrattade åt mig då
för att jag ville ha hjälp.
Han gav mig endast en kniv,
som bara jag kan skära mig på
Jag känner mig ensam här igen
Jag blev såklart aldrig värst
(duger jag ändå?)
Men jag blir nog heller inte så mycket äldre
Jag hör bara mummel
Trots att du skriker åt mig
Jag gör bort mig
Orkar inte längre stå
sakta förkolnas benen
Ser ett hav av ansikten
eller ett hav av ögon
en slocknad tv i ett mörkt rum
en sliten själ på gränsen till död
Jag såg en man i svart på en vit valack
Jag fällde en tår och en lättnadens suck
Ett obetydligt liv går mot sitt slut
Kanske några röda ögon
men inga tåra ska fällas för det liv
och jag vill glömmas bort så
Gå på ett tåg som tar dig iväg
Dit ditt hjärta vill fly mest
Du måste lyssna på mig
Det finns inget liv här för dig
Vi kommer sluta upp på olika anstalter
(eller i olika gravar)
Tror du jag säger detta för att du ska försvinna?
Det är sanning som sägs min vän
innerst inne vet du så väl
Vi kommer ta död på oss själva med varandra
Kanske inte idag, kanske inte imorgon
Men snart är du borta för gott
Och då betyder vi längre ingenting