Redan medlem?
Logga in
AutonomI det väntande ögonblicken fastnar visaren vid fem i tolv. Hackar. Ute blåser de ljuvaste vindar. Foten lätt i livets lekfullhet. Min själ i sol i ljus. Tar skydd.
Autonoma vandringar längs lyckans horisont. Gestalten framme.
Bredvid mig går något halvt levande, döljandes grus i skon. Mina öron hör varje korn och sätten han döljer tröttar.
Ögats bindel borttagen och jag är så väldigt klar. Ren luft. Valet inget val.
Min nakna kropp utfläkt på livets klippa. Här vill jag.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 180 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2019-05-22 09:59
|
Nästa text
Föregående smultronbergen |