Tunga andetag vilar på mitt bröst. Varje inandning följer med en styrka längs halsen. Varje utandning är en frigörelse av smärta.

En smärta som gror inom mig och frodas på syre.

Tunga andetag blir sällan lätta igen. Smärtan inom mig dör endast vid brist på syre.

Smärtan kommer dö med mig. Eller dör jag med smärtan.

Varje andetag, varje tunga och ihåliga andetag jag tar vilar på mitt bara bröst. I en värld jag aldrig lärt mig andas i. En värld där syre nästan är slut.