är inte en del av min sorg, min
saknad handlar om tiden innan, den som
vävs in i nuet, den
som delades med andra och

allt det vi inte 
blir så tydligt, vi

har så många vin innan, i
dig och mig, oss, om vi har tur delar
vi framåt men det som finns i
hjärtat, blodomloppet värker
och de där djuren, de som var
familjemedlemmar, de
blev dina, våra, på ett
annat sätt, de som 
dog, först den ena, sedan den andra, de kära, en
finns kvar, min 
ängslan också och
de två andra som ängladjur bland de andra
änglarna

min sorg är på det gamla
sättet, jag
gråter och minns och smeker
mig över axen, kramar
min kropp, hårt och
stadigt, ser mig i spegelögonen, "ryck upp
mig"

dunkelrosa iskristalldrömmar; har 
en stålullsgnuggande
klarhet; blottar,
sårar

och allt har blivit så kliniskt, så
förståndigt, vi tillåter oss, vågar
bli osams, spiller
vårt fina