denna gång var det inget vanligt kafferep det skulle dukas till. kejsaren och kejsarinnan var inbjudna och skulle serveras varsin hel smörgåstårta på guldkantat porslin minsann. jag försökte antyda att det var i vräkigaste laget, men i upphetsningen råkade jag slå sönder kejsarens tallrik. genast var den förnumstige medhjälparen på plats, mumlade vadvardetjagsa, sopade ihop skärvorna och trollade fram två nya tallrikar med skirt blommönster. han var verkligen ett riktigt ljushuvud. som något hämtat ur Uppfinnar-Jockes verkstad.

jag markerade att jag tyckte det räckte gott och väl med varsin rejäl räkmacka åt det kejserliga paret. medhjälparen gick motvilligt med på detta och vi for till stans konditori för att inhandla smörgåsarna. snubben steg genast in i förarsätet och vred om startnyckeln till den vita Opeln. och jag som hade för mig att han inte ens hade körkort? nu körde han bil som en hel karl, och drack brännvin samtidigt. jag är född ofelbar! hojtade han. om du tycker jag gör fel är det bara en synvilla!