Jag svajar mellan två platser, här och där. Mellan två stunder, nu och då. Mellan två personer, jag och du.

Alltid omedvetet gör jag i fullaste medvetenadet beslutet att välja dig. Att välja igår, att välja där borta. Du lurar bort mig från nuet och verkligheten. Till den förflutna fantasin.

Drömmen om verkligheten lever inom dig, hur du försöker visa mig den varje gång. Att leva i det förflutna ger mig rädsla att se nuet. Att leva där borta ger mig skräcken att se hit.

Att leva hos dig, med dig, ger mig en ofattbar och oundviklig fasa att välja mig själv.