1. Först föds man
ur glödande kolbitar
i elden gudinnegrann
hur ödet dig än ritar.

2. Sedan glöden riva
utan tanke på sin rök
vadan skall livet bliva
om ej ett laboratorieförsök.

3. Närhelst du flammar upp
oregerligt vild och fri
obetydlig äro livets gupp
och så önskar du förbli.

4. Men elden är efemär
som hjärtat brukar vara
vägrar undvara sina besvär
eller stanna för att förklara.

5. Eld blir aska
och stilla glöd
stegen mindre raska
och kroppen ack så spröd.

6. Till sist rida döden in
på en springare så vit
erbjuder ett sista krypin
och visar den aska du blivit.