1. Natten är himlens undermedvetna,
stjärnor blott drömmar som föds,
under dess svarta valv ruvar tanken,
lika fjärran som ömsint nära.

2. Snödrivans dans fattar tag,
så som från en kärestas hand,
den lockar värme försvinna,
på det sätt nattfjärilen lockas.

3. Vad är då vi under det svarta?
Plötsliga andetag som dör ut,
försvinner i en stjärnas sekund.
Vi är askan som vittnar om eld.

4. En eld som var och åter kan bli,
men aldrig densamma.
Natten är vårt framtida öde,
och stjärnor vår väntande grav.