Kanske måste jag drivas
av hatkärleken,
sluta vara rädd för
motivation som sviktar
och all tvivel.
Det måste ingå.

Påminna mig om
vem jag kämpar för.
Mig själv.

Sätta på mig hjälmen,
dra ned visiret,
fortfarande kunna se
och höra,
men skyddas inför allt som
dömer.

Där jag kan välja att filtrera.
Där ingen kan bestämma
över vem jag ska vara.
Eller vilken väg jag borde gå.
Där mina val leder mot det
jag önskar mig.