NyföddLängst upp på kullen. Två barnstövlar. längst in luft. Syret så fattigt. Knappt märkbart syns handen vinka åt något hon inte vet något om. I hjärtat höll hon sin drömda tvilling, han som gled längs hoppets strängar.
I dagar har hon tackat guden. Legat vid hans nakna fötter. Tvättat hans gudsrike med en tacksam blick. Beundrat formerna av skapelsen. Tackat honom för det mänskliga i människan. Insugit den livets nerv som i ett kort ögonblick stals från henne. Och hon har tänkt på dem alla. All kärlek. all stor innerlighet. All närhet.
Hon hade älskat med den ännu inte födda med sådan längtan att livet före var en dröm hon länge trodde att hon hade glömt.
Nu var bladens färger starka. Solen len.
Som om livet var en nybadad kropp i soluppgång. Min själ som nyvaken. Rusig. Hon var liv.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 163 gånger Publicerad 2019-08-07 22:51 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |