I den stilla sorgens tid är tankarna på lyckan 

en flicka längst bak i klassrummet hon med 

alla svar blygseln nedtryckt i en ficka 

             [ ingen som ser ingen som hör]

tårar som regn efter värmebölja lång 

den från tårna den utifrån bilderna av oss i

någon slags film för inga scener levda duger 

dina invanda punkter egot försvarat inte 

dina kan allt kan allt för starkare armar 

än mina drar rötter  

mina texters stilla avtryck som en spegel utav

oss          Inte ens här är frihet 

i mina små rum tapetserar nu en efter en 

i små spår 

den bleka klänningen alltid upphängd på en 

galje i någon annans hus kryper ner hos dig 

hos mig min vänstra arm sträckte sig igår som 

för att känna hur det vore vore att känna dig 

Ur en filmscen ses en kvinna gående lätt genom 

en allé, med scarf,  hon skyndar nästan dansar 

så var det bakom dörrarna att känna dig.