Den ensammaste fågeln
sjunger i skymningen.
Den räddaste fågeln
sjunger i vargtimmen
i mitt sovrums färglösa mörker.

Är vi inte alla rädda för att dö ensamma
att bli levande begravda
av livets skalv och skred?

Den sorgsnaste fågeln
sjunger i gryningen
en sång om det som har varit
det som kunde ha blivit
och det som aldrig kommer att bli.