Det hade sagts halvt på skämt och halvt på allvar, men orden hade ekat i mitt huvud: Lithius pärla.

Jag dök ner med förtjusning i minnens värdefulla gömställe, och samlade dem, valde dem omsorgsfullt bland de nostalgiska arken. Ett litet snedsteg och skammen finns där. Jag tog försiktigt, den är alltid på lur i djupet av ens samvete. Försvinn. Gyllene strålar av grönska och koda, välbekanta lukter, gör resan lönande. Mitt bröst fylls av äventyr och skogens hemligheter.

Livet knackar på. Vi lovade varann, att aldrig glömma. Jag, och Lithius pärla.