Jag gav mig ut i livet för att en mening finna.
Det allra första klivet såg barndomsår förrinna.

Så började jag ana, konturerna tog gestalt
på uppväxtårens bana, vid tonåren framför allt.

En tid med lust till annat än pubertetens oro
för att drifterna stannat och tvivel skapat misstro.

Men tidens vingslag förde mig in i vuxenvärlden.
Jag både såg och hörde kontraster under färden.

Med arbete och bostad, förväntanfylld och redo
jag ivrigt gav mig åstad för att utforska credo.

Det blev en dans på rosor till att börja med minsann.
Nöjeslivets allmosor togs och gavs, insikt jag vann.

Erfarenhet berikar i såväl med- som motgång,
om blott man sig förlikar med vardagens krav och tvång.

Dags nu för hustru och barn, tillvarons trygga hemvist.
Nystande på livets garn, mot såväl känt som ovisst.

Medelåldern möter snart, stabilitetens era.
Men även en grund för start till grånat hår med mera.

Barn som får barn och barnbarn, resan lider mot sitt slut.
Jag har malts i livets kvarn, blickar nu helst akterut.