Idag var molnen mäktiga
och bullade upp sig i
varierande konturer och
nyanser från grått till vitt,
med den dolda solen
penselförande i fonden.
I ”taket” skymtar en ljus-
blå himmel som låter mig
ana hur obetydlig jag är
som betraktare. Jag ser hur
lagren av vandrande moln
hela tiden förändras, och
hur de plötsligt öppnar ett
hål för att släppa igenom
ett knippe solljus som
lägrar sig över en dunge
med lövträd. Så täpper
molnen till igen, lägger
sig som en huva över
min dag och skapar en
dunkel medvetenhet
som höljer tillvaron.