Svalan som flyger där uppe, uppe i höga skyn.
Hon har en gång varit en underbar människa.
Inte inte för så längesen hon log emot oss.
Hon som hade allt, barn, familj, vänner och jobb.
Hon som alltid va så positiv och glad.
Har tvingats lämna denna värld.
Men kanske det var för att lättare kunna vaka över sina nära och kära.
Kanske hon svävar där uppe bland röda moln med ett leende på läpparna.
Kanske det är en härlig frihet ändå.
Jag kommer alltid att minnas hennes härliga skratt och hennes envishet.
Jag kommer alltid att minnas vår glada pauline...