Under halva mitt liv

har jag hört textraden lyda

"...to my mother, my darkened clowns"

som en svävande upptakt till

det cellokärvt dissonanta

ackordet där

"but the film is a saddening bore"

dvs ur Bowies Life On Mars

som när jag nyss en frusen natt

fick höra Freddie Wadling göra

sin halvgalna tolkning

blev orden desto mer

tydligt klarlagda :

"...to my mother, my dog and clowns"

alltså helt enkelt en hund!

vilket kunde ha tagit ned

bilden platt mot jorden

i mina sjärnbeströdda ögon

men texten tycks

lika surrealistisk fortfarande

och kände mig mindre dum

när sökte fram

vad nätets invånare

have misheard

där minst en människa

trott orden löd "darkened clowns"