Jag snyftar
och blåser min näsa i servetten
denna krampande frossa
kommer alltid om natten
jag hålls i karantän
min ända frihet är rökpausen
jag är trött, dagligen.

Likblek, sängliggande
jag har inte ens vågat ringa en läkare
jag vill bara bli frisk
varför blev min sjukdom psykologisk
att somna om natten är en bedrift
och pillren jag tar har jag glömt anledningen till.

mitt psyke känner sig obekvämt
och kroppens respons är smärta
men jag kan inte peka ut vart det gör ont
nej till ingen, kan jag berätta.

ensamma människor existerar inte
ensamma människor existerar inte