Främlingen längst ut
Såg honom på kryckor. Åt de krispiga himmelska ankorna. undrade hur länge sedan någon hållit runt den spända kroppen. Som små fragment av sorg. och mellan rutmönstret syntes guldet enbart via speglingar
En ordning och ett livgivande kaos. Det flöt en fjäder på den skummade ytan på lunchen sade invandraren ägde alla pengar på jorden att han inte var intresserad av politik. Jag höll på att dö av tristessen. som hon längtade till tiden innan allting gick åt skogen. Allt gick snett. ändå inte. Såret. Sanningen. den längtan som inte klarar sig utan dess motsats Förde könets dofter över den allt naknare kroppen. Den mäktiga mannen hade redan bestigit henne
Var försent. Hon måste öppna sig Nu. I skam. I tacksamhet. I beundran över sig själv.
Fri vers
(Fri form)
av
smultronbergen
Läst 126 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-01-16 22:49
|
Nästa text
Föregående smultronbergen
Senast publicerade
Lejonet Nu når han VD posten Vitt oöppnat Vårrus Jaså ni. Vad sa du sa du ? Banken Fågelns vinge Gud min gud Se alla |