Såg dig inatt såg din itusågade värld 

mitt på blanka dagen. Såg dig i den

vana handen i de fastklistrade leendena.

I fasaderna. Mina rötter ville torka av 

fernissan men det satt ett klister lika 

användbart som reklamen för en gångs 

skull bedyrat. Så min hand letade i de 

små butikerna efter hopp. Den store visste 

och kritikerna de från kulturens höga berg 

visste. Anade att mitt sökande kallades 

nostalgi. Såsom hela mitt liv mitt skrivande 

varit. Hon visste hur det viskades bakom 

ryggen. Accepterade det. Men där låg den 

ihopbunden av den där journalisten ifrån 

Dalarna. Sida efter sida med slitna bilder 

av arbetarklassens äldre män. 

hon visste inte riktigt varför hon beslöt 

sig för att överlämna den där inbundna 

nostalgitrippen till sin dotters pappa. 
Muraren. Det kändes rätt. 

hennes dotter fick sin första klocka. Lika 

sockersöt som Disneyworld. 

nu behövde sömnen lägga sig som i dvala. 

1968. Palme. Innan ögonen slöts föreställde 

hon sig att hennes väninna som arbetade 

på ett Capioägt vårdbolag lade den 

bland de där reklambroschyrerna om vård. 

Vandrade vi i en diktators dröm ? 

betraktade hon det hela 

som en själslig död? Inget annat? 

Det fanns inga politiker som med öm

blick besökte våra arbetsplatser. På allvar 

ville att vi i djupet skulle förstå varandra.