Jag var på stranden med dansken och bleknosen. Jag lånade en stråkharpa av den unge uppfinnaren, som jobbade tillsammans med sin far. Jag visade ett litet bistick som jag hade fått på ögonlocket. Fadern sa att jag bara skulle badda det med ljummet vatten, så skulle det snart läka.

Dansken och bleknosen hade gitarrer. Vi skulle imponera på hövdingen, som satt och skrävlade vid inomhuslägerelden med sina kompisar. Dansken hävdade att vi skulle ta dem med överraskning men jag tyckte att vi åtminstone borde stämma instrumenten och kasta en blick på noterna först. Han gick med på det ifall jag regissade sketchen vi skulle spela, den var ju på svenska och jag hade jobbat med skolteater. Först fastnade jag redan i anslaget som verkade handla om någon mörk by i Dalarna. 

Tydligen gick föreställningen bra ändå, för efteråt strövade vi ut på stranden och följdes av beundrande blickar. Dansken drog undan den rosaröda sarin från mina axlar och berömde min solbränna.