Jag vill så mycket,
men kan och förmår så lite!
Jag saknar en själ att dela mina önskningar,
tankar och teorier med.
Någon som ser bortom den ofullkomliga kroppen,
som ser mig, mitt riktiga jag!

Någon som liksom jag vandrat genom livet med
axlar tyngda av andras svek, av andras bördor,
som glömde sig själv någonstanns på livets väg,
men börjat hitta tillbaks till det som borde vara livet...
börjat känna att livet kan vara härligt, att det finns glädje kvar
att det ännu finns tid att älska och bli älskad för den man är.