När vi är grönska
går vi skog genom staden
mellan dimmans mjukgrå fibrer
slingrar sig växtlighet, smidiga stänglar
genom springor i otäta väggar

en lukt av jord, en förmultning
sporer ur oformliga byggnader
husens kronor som en baldakin
av hungriga blad, mätarlarver
takskäggen osäkrade som skuggor

ännu inte klara att betraktas,
som världen innan den blev värld
velar de mellan stjälkar, tegelpannor
stuprör eller stammar av bleckplåt
veckade bladverk av ärgad brons

när vi blir grönska
bygger vi nästen och hemland
bland de vissnade husens kärnor,
väver en himmel av ormbunksblad
och planterar en ny värld där under