Beskriver en stad. Ett land. 
Doppar penslar byter skift 

låter tanken hoppa mellan rummen 

dåtidens tågstationer gapar tomhet 

i ögonblick av nåd 

likaledes fylls mitt kön min grund i 

kropp i sådan närhet till liv 

i ögonblick av nåd 

mitt skrivande i ett gapflabb 

min kamp i grön neon 

alla de förbenade analyserna om 

poetens sanna land om ondskan 

tiden kärleken den evinnerliga 

trampade uppdiktade efterlängtade 

plockar upp den urvridna hopplösheten 

placerar den på strand ser människor 

med vita tygtjok pyssla om den med ritualiserade

handrörelser 

viskningar i lätta kyssar övertar 

och kanske frågar hon sig alltid vems liv 

lever idag om det är valt förbi 

stilla prövande. Kristallklart. 

det var ytterligare ett rum igår. Någon slags 

ovan lycka från igår sprängde bröstben 

men det är alltid just i den kontexten som 

de avundsjuka honornas sprindelben far med 

sina lätta ben över ryggraden 

blev sittande som i efterdyningen av något 

nytt. Det var något med ljuset denna vår 

som om årstider på allvar bytte plats.