En gående siluett
genom bullret av vardagen
men tog aldrig del av den,
från sitt hem iakttog han
den levande delen av staden
dock i denna tiden kunde han inte relatera
till det adjektivet

Dämpar tankarna med det subtila ljudet av pennans anteckningar
så skrevs tiden bort i ett fantasi-land värre än det verkliga
och från en ung ålder var det bestämt: där ska han stanna

Av oss finns inget
Inom intet fann jag allt
där tomrum, blev lärdom.

Mitt psyke känner sig obekvämt
och kroppens respons är smärta
men jag kan inte peka ut vart det gör ont
nej till ingen, kan jag berätta

Ensamma människor existerar inte.