Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kliniskt död

När man väl blivit bortglömd, har existensen upphört. Man blir osynlig. Och yttrar man sig klingar rösten stum.
"Men ser ni mig inte! Jag står ju här! Med ID - kort och allt!"
Blickar stirrar förbi eller rakt igenom. Man finns inte. Som i ett förstadium till döden.
"Vi kan inte hitta dig här bland våra datorer. Du har fallit igenom. Blivit bortglömd", säger syster Cecilia på Kliniken.
"Men det är obegripligt. Jag står ju här!" utropar den äldre mannen, den försvunne. "Jag gillar inte falluckor. Ni måste låta mig återuppstå. Starta om era datorer".

Efter någon tvekan svarar syster Cecilia;
"Vi kan kanske återskapa dig. Men då blir det bara som en blek kopia".
Hon ler svagt och börjar klappra tangenter.




Prosa av Ingmar Hård VIP
Läst 143 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-02-17 09:53



Bookmark and Share


    Lena Staaf VIP
I datorernas värld finns man överallt och ingenstans.
2020-02-20

  Solweig Jansson VIP
Härlig och sorglig text
2020-02-20

  Gunwale VIP
Så träffande.
Tänk er för, alla ”Cecilior”!
2020-02-17
  > Nästa text
< Föregående

Ingmar Hård
Ingmar Hård VIP