Var nedbruten knäckt av ångst och
droger. Sluten inbunden i dessa plågor.
Sökte svar på mina existensiella frågor.
Kändes som själen förtärdes i eldens
lågor.

Fick nog, besämde mig för att välja
vägen, att göra något gott för kroppen,
själen. Började motvilligt granska mina
val, såg att dom flesta var skandal.

Om jag valde det lätta så va det oftast
inte det rätta. Det kostde på att välja, en
ny slags hetta. Att envist fortsätta, vända
detta.

Började vandringen i lärdomens trappa.
För varje steg jag tog bröts ågesten,
isoleringen ner. Skräcken, paniken bleknde
mer och mer. Tills sanningen, insikten
kom, om den ödmujka handlingen.