Jag låter solens strålar värma, så
skönt! Ångestens smärta krymper
till något skört, en liten ärta.

Nu ligger den där, torkar, vet att
jag orkar. den stora men sen
ynkliga lilla, kan inte mig trigga.

Hämtar kraften från naturen, tar
mig ut ur ångest buren. Stannar
där så länge jag vill, livet blir vad
jag gör det till.