Alices kanin

guidade vintergångart:

vitt mot det vita

Drömmen tog mig genom skeva byar och sluttande gator. Mina arbetsuppgifter var oklara. Jag koncentrerade mig på att hålla balansen och få fäste med mina trampdynor. När vi kom fram till Bräkne-Hoby fick jag veta att det rörde sig om ett vikariat som elevassistent. Ingen verkade bry särskilt mycket om hur jag tillbringade min arbetsdag. Eftersom jag hade ont i halsen satt jag mest i källaren och drack kaffe. När klockan var fyra tog jag en promenad upp till en närbelägen kulle och bedårades av utsikten

Blekingeslätten

sällsynt stor under himlen

jättinnornas dans

Slättlandskapet kring Bräkne-Hoby påminner faktiskt om ett Skåne i miniatyr. Himlen är nästan lika nära som på Österlen, men rutorna är mindre, stenigare, delvis trädbevuxna och mer kuperade. Färgerna började skifta i höstens rödtoner. Jag kisade mot skymningen och tyckte mig urskilja en grupp jättelika kvinnor dansa på fältet. En hade gyllenblont hår som Freja, en annan rött som lönnens löv. Jag gissade att det var de som hade låtit stenar urholka jättegrytorna i den närbelägna skogen i forntiden 

Nu var det kvällsvard

himlen bet i sig själv och

molntäcket sprack upp