tusen sinom tusen tystnader

ringer i mitt mulna huvud

kontroller hinder rädsla ömkan 

mitt inres skogstjärn

blanka ytan speglar

ordlöst universum

uttryckt i ingenting

i ögonblicket jag

utsträckt bland ljung och lingon

blicken mot zenit

förbi av strävan efter sammanhang

i all enkelhet

ett ormbo av oro

kring skuld  

kring skam

och tafatthet

jag ger upp och andas ut i riktning himlavalvet

tillkortakommandena förångas

mörka tårars andedräkt

flyger till en nyfödd växande molnunge

jag andas tallbarrsdoft och fukt från mossa

mumlar ja till skapelse och vida perspektiv

längtan leder mig till vila