Visförfattarna har sina motiv, precis som poeterna.

Lyssnaren, läsaren övertar verket, gör det till sitt,

utifrån sin personliga historia. En tjorvig inledning,

men håller Du ändå med mig så långt? Bra!

Då förstår Du hur lycklig jag är som fick vakna

med en bukett rosor i rosa, ställda i en vit vas

på fönsterbrädet.

Hur redan anblicken av allt det rosa får mig att

sjunga La Vie en Rose?  

Inte så mustigt som Édith Piaf på vår gamla

EP-skiva,  men med ögon som glädjedansar

på kronbladen, fötterna som finner sin koreografi

på mattan - medan rösten plötsligt bara är.

Hemma igen.

Inte mycket som behövs en regngrå morgon,

bara lite livsmatematik där summan av 

möten med människor är idel plus.

2020-03-11    14:34