Handens buktning,
den fäller inga tårar

Det sköter våra halsar,
när de skälver och bränner

I ett tarmlångt stön,
i en slembubbla,
är jag stillastående

(Tystar ned,
spräcker bubblan,
går vidare)

Handen behöll sin buktning och det fortsatte att bränna,
längre ner för varje ensam stund

Tårarna fortsatte i tystnad, buktningen blev tydligare
Ingen såg, ingen hörde,
Inget angår någon

För tysta tårar är alltid tysta
och handens buktning,
den fäller inga tårar