vi satt där vid din sida
vår dotter och jag
såg dig ligga och lida,
dag efter dag
hon hade tröst för oss bägge i sitt bröst
hon gav mig orken att fortsätta,
att för dig försöka underlätta
hon var en verklig klippa
när vi kämpade för att du respiratorn skulle slippa.
så satt vi där i många dar
nu är jag tacksam att du finns kvar