- Kjelle, är du där? Jag orkar inte skicka lappar under dörren längre, även om det var väldigt roliga fruktrim. Du svarar ju inte på mobilen heller? Och dörren är ju låst!

Molly hukar vid dörren till isoleringsrummet på Infektionskliniken och viskar. Hon kollar samtidigt korridoren. Officiellt är det ju besöksförbud, men eftersom Molly jobbar på sjukhuset och fortfarande har arbetskläder på sig hoppas hon på att smälta in i miljön. 

En svag harkling hörs från rummet. Kjell viskar:

- Det är nåt fel med laddaren. Får fixa en ny på jobbet sen. Om jag kommer ut härifrån, förstås.

- Kjell, älskling, så härligt att komma närmare dig! Hur mår du?

- Lite bättre, men jag har inte fått provsvaren än. De skulle vara på väg strax.

- Förlåt att jag är nyfiken, men hur är det med apan? Var den där tidningshistorien sann?

- Orangutangen Orvar ligger i solstolen på balkongen här utanför. Han nyser mindre och mindre, men kräver sitt dagliga mått av litteratur och apelsiner, annars börjar han klänga i gardinerna. De håller på att undersöka hans molekyler eftersom han uppvisade exakt samma symptom som jag. Trevlig snubbe, pratar hyfsad engelska fast han bryter på ryska. Har väl förläst sig på A Clockwork Orange kan jag tro.

- Älskling, det kommer någon här i korridoren. Ser ut som en labbsköterska. Jag drar.

- Molly, I love you <3

Molly låtsas hitta ett sökt föremål på golvet, reser sig sakta och går mot utgången.