Den stora klumpen i magen, krampen.
Denna osynliga snaras band om halsen.
Overklighetens kännslor dess ögonblick.
Ville inte visa alla kände skammen.

Försökte fårstå, bara jag som kände så?
Det trodde jag då, var ju bara ett barn.
Så många rädslor men ingen ville förstå.
Träffade läkare fanns inga fel, det var då.

Växta upp allt hängde kvar, sökta svar.
Hamnade fel började döva med alkohol.
Kändes bättre i många år, blev kungen.
Sen blev jag som det lill barnet igen.