Idag är det annandag påsk. Vårsolen skiner och byggkaos råder. Stora maskiner bullrar från ombyggnaden på sjukhusområdet och stör påskfriden. Troligen är de för dyra i drift för att stå stilla i helgen. 

Ett tämligen stort antal människor är nu församlade på det nyss så tomma torget. En ovanlig syn i dessa virustider.  Människorna ser förväntansfulla ut, men också ängsliga. Vad väntar de på? Karnevalsyra eller undergång? 

Kjell står där som avtalat med apelsinen på axeln under jackan. Frukten är fixerad med kirurgtejp. Molly har konstruerat en kompenserande axelvadd på andra sidan. Den bleke teknikern är förvandlad till He-Man. Han ser sig försiktigt omkring för att inte väcka uppmärksamhet, och känner igen labbsköterskan Peggy i vimlet. En pojke som på något märkligt vis påminner om en sköldpadda lägger han också märke till.

Plötsligt hörs en röst eka över torget, hes och stark. Ingen verkar förstå varifrån den kommer. Ingen utom Kjell, som genast känner igen Orvars Nadsat-stämma från den vibrerande apelsinen:

bitva begins

baddiwad approaching

bezoomny dead-man

Kjell känner också igen ryttaren, som nu närmar sig från öster. Samma gulbleka häst och solkiga kläder som när han senast mötte gestalten vid trafikljuset. Fast då hade gestalten i alla fall vett att hålla tand för tunga. Nu har den gulbleke en fläckig sköldpadda i sällskap, och rappar med gnällig stämma:

Jag har dödsriket i följe, Guuud

inget annat ni kan välja, dudes

vilda djur i hela Norden, va

smittar fjärdedel av jorden, ja!

ni ska bara ta det jävligt lugnt 

för mitt virus drabbar sävligt tungt

Ryttaren stannar ett par meter ifrån folksamlingen. Han iakttar tydligen Folkhälsoinstitutets regler i alla fall, konstaterar Kjell. Samtidigt som den gulbleke vänder sin blick mot söder börjar apelsinen vibrera igen.

pray to Bog

or blub boo-hoo-hoo

bratchny bogman biking

Den svarte ryttaren har inte Kjell stött på i verkligheten förut, men han minns att Molly berättat om honom. Makligt närmar han sig från söder. Lång och mager i svart rock och hög hatt på en höghjulad velociped. På pakethållaren sitter en påskhare. Man skulle nästan kunna tro att det var sagofarbrorn H C Andersen själv som gjorde entré. Ryttaren viskar med insmickrande stämma:

Ni kan inte äta någonting

allt ni prövar smakar ingenting 

vin och olja jo, men ingen mat

ni ska alla dö som svältens vrak

anorektiska och hålögda

duger knappast ens som ål-föda

Den svarte ryttaren vänder sin blick mot väster, och apelsinen börjar surra på nytt.

beware 

bugatties and boorjoyce

boomaboom 

Fotbollshuliganen verkar ha putsat upp sin röda cykel. Han har kompletterat matchtröjan med en röd keps och battlar på bästa invandrarmalmöitiska ackompanjerad av sin egen ringklocka. På hans styre sitter en välkänd  orangutang med röd halsduk och trixar med en fotboll.

Du vill kriga med din kompis, va?

mina svärd är riktigt bra att ha

alla har sin rätt att battla här

i en härlig krigisk atmosfär 

bara rocka loss och kniva dom

sedan snor du deras rikedom 

Cykelryttaren ger fingret åt den svartes höga hatt och parkerar sin mountainbike i nordlig riktning. Ap-apelsinen talar för sista gången, och Kjell ser hur Orvar rör på läpparna. 

bolshy britva brat

believes he is Bog 

save your brooko

Den vite ryttaren bär på en gigantisk pilbåge och ett koger med vitfjädrade pilar. Han har något iskallt och högdraget över sig, som en blandning av Kung Vinter och Legolas. Hästen är snövit och jättelik. Påfågeln som nyss gick och sprätte på torget prålar nu bakom sadeln. Ryttarens röst klingar knivskarp.

Det är jag som är den segrande 

när ni andra gick och degade

och befann er någon annanstans 

fick jag guldmedalj och segerkrans

jag har största bästa egot här

jag är skapad för en bättre värld 

Herregud, vad ska jag göra nu? tänker Kjell. Här står jag, en ensam man med en halvrutten talande frukt, mot hela apokalypsen. Han sänder på försök en vädjande blick mot Orvars håll, men orangutangen bara bollar vidare. Haren och sköldpaddan har startat en kapplöpning på fontänens kant. Påfågeln kråmar sig i solen. Ryttarna spänner blickarna i varandra.

Just när Kjell är på vippen att fly fältet kommer Molly trippande genom folkmassan, nyper retsamt Kjell i sidan och säger:

- Det ordnar sig älskling. Kom nu så går vi hem och lagar fisksoppa. Jag har handlat. Torsk, lax, rotfrukter, saffran och paprika, det låter väl gott?

Hon biter Kjelle lätt i underläppen. Sedan kysser hon honom, ömt och länge.

Kyssen verkar ha en magisk effekt, inte bara på Kjell utan också på resten av omgivningen. Ryttarna bleknar sakta bort och upplöses i intet. Folket står kvar och glor på det kyssande paret en stund, innan de går hem och ser på Netflix.

När Molly och Kjell en stund senare lämnar torget hand i hand svävar en lätt brandgul dimma över platsen. Den påminner lite om en rök från en slocknad bengalisk eld. Underligt nog känns luften lättare att andas.

*** 000 ***

 Ur Nadsat-ordlistan:

 Ur Johannes Uppenbarelse:

Jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och han hade dödsriket i följe. De fick makt över en fjärdedel av jorden. Till att döda med svärd och med svält och med pest och genom vilda djur på jorden.

Och när Lammet bröt det tredje sigillet hörde jag den tredje varelsen säga: "Kom!" Jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den höll en våg i handen. Och jag hörde liksom en röst mitt ibland de fyra varelserna: "Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar, men oljan och vinet skall du inte skada".

En annan häst, en eldröd, kom fram, och han som satt på den fick rätt att ta freden från jorden så att människor skulle slakta varandra, och ett långt svärd gavs åt honom.

Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge, och en segerkrans gavs åt honom, och han kom fram som segrare.