Ett barn som togs ur dödlig kvinnas famn
Vid faderns lår blev fäst med nål och tråd
Blev född på nytt och gavs därvid sitt namn
Men Dionysos föll ur Heras nåd

En gud av tvåfald, liv men även död
Av lidande samt njutning och begär
Han skänker utsökt vin i överflöd
Som livar upp men framkallar besvär

Menaderna står förebild till mig
Som inte mottog honom med förakt
Och inte i sitt vanvett utbrast nej
Bejakande hans tvåfalds fulla prakt

I livet finns det inget som jag skyr
I allt som än må ske och än må hänt
I nattens plågor och när dagen gryr
Står jag i Dionysos ädla tjänst

Det finns för många människor på vår jord
Som söker enbart livets ena hälft
Jag hör till Herakleitos visa ord
Att allting har sin motsats i sig självt