1.

Idag är det 75 år sedan det sk Lapplandskriget
fick ett slut i o m att finnarna lyckades jaga bort
tyskarna från Rovaniemi och Lappland.

Men det kostade på. Staden Rovaniemi brändes ned
till grunden liksom stora övriga delar av Lappland
utsattes för "den brända jordens taktik".

Det beräknades att dödssiffrorna var runt 1000 för
Finland och det dubbla för Tyskland.

I Finlands första krig, mot Sovjetunionen, dog runt
23 500 finnar medan ryssarna fick sätta runt 200 000
liv till för att inta och erövra bl a Karelska näset.
Den vintern hade kvicksilvret på en plats i Finland
uppmätts till -47 grader.

Det andra kriget, fortsättningskriget mot ryssen,
kom att bli det blodigaste för vår östra granne.
Nära 59 000 unga gossar såg livets slut på
slagfälten. Trots att "alliansen" med Tyskland
samlade ihop 750 000 stridande så var
Sovjets armé överlägsen även i detta andra slag.



2.

Ann-Stina Nykänen skriver i H.S. idag om
tidens gång i koronans ensamma tillvaro:

"Tiden framskrider som bajs. En lång stund
går det helt bra och man behöver inte tänka
så mycket på det. Plötsligt slår nöden till:
ut, ut, ut genast, inkapslingen känns
alldeles åt helvete. Så lättar det.Tills trycket
växer igen och nöden får fast dig
på insidan......".




Var det inte så hela Finland och över 80 000 unga finska
pojkar kände i det övermäktiga mötet mot den ryska
björnen, som satte igång ett fem års lidande 30.11.1939
och efter krigens slut kom att kräva att
Finland skulle erlägga krigsskadestånd i form av
varor till ett värde av 300 milj. gulddollar till 1938
års priser ? Leveranserna skulle ske efter ett på förhand
fastställt tidsschema; för förseningar stadgades 5 %
månatlig ränta. Finland hade inte rätt att åberopa force majeure.



Och allt detta apropå hur vi lider resp inte lider
av dagens osynliga fiende. Hur Finland försvarar
sig och Sverige inte låtsas om.....inte riktigt på riktigt.

Men likväl blir jag inte klok på vem som har rätt.