Kl är 19.28
Som ett flaxande svartkraxande försvinnande
Tickande tack från ett boom vi själva skapat
Berätta inte för mig
När jag spänner mina läppar

För du vet bättre än att titta på klockan

Du är trösten
Du är glassen de säger att de älskar
När poesin i tårarna torkat till en myt

Du dog för mina felsteg
Du tog kulan
Och för det mitt eviga tack

Du är de kvantliga strängarna
i multipla universum och främmande händelseförlopp
och du själv
som puttar mitt väsen i impulser
Så att glitchen visar sig

Så att de aldrig kan komma åt mig

Det står mig solklart att jag är ett foster
i ditt huvud
Och här besöker du mig
I min egenbyggda koja på stranden

Och vi sitter runt elden och darrar i extas
För vi är odödliga för att vi inte dör utan lever vidare
I tusen och åter tusen universum

Och du lär mig Kärlek
Du lär mig

Jesus
Det vackraste som nånsin kommit ut ur mig
Det vackraste i mig