när jag tittar i dina ögon
och bryter in genom hornhinnan
som om jag dök från hög klippa vid en spegelblank sjö
i juli
växtligheten inom mig
skogarnas
slingrande rötter
som tränger sig neråt
greppar efter din våta jord
knotiga rötters genomträngde odyssé
ner mot de svindlande djupen
där hettans urkälla dväljes
med vilken vi alstrar kraft i våra hungriga andar
som kan bära oss genom öknarna
genom vardagens oljiga tristess
vi borrar ner oss tillsammans svettigt omfamnande
mot urkällan av hetta
svettig kamp
innan vi tränger in i kraftkällans inre
och drar upp de fluorescerande elektriska laddningarna
med våra skälvande tentakler av kött och passion
böljande energivågor
vintergatan som vibrerar i natten
när elektriska kraftledningar sammankopplas
blodet som flödar ursinnigt i venerna
allting som håller på att brista av energi
det oerhörda trycket som får fördämningarna att ge efter
tills mittpunkten äntligen nås
och tiden stannar
och vi känner hur våldsamma gnistor sprutar ur djupet av oss själva
likt heta fontäner i landskapets blå dimma
och ett nytt brinnande kosmos spränger fram miljoner skälvande stjärnor
som glöder i den fuktiga natten
och som sjunger sin rusiga hymn i universums svarta öken

sedan tystnad
vila
ett genomträngande lugn
stjärnfall som regnar
som blått ljus i rummet
ett stilla svalt regn över heta stenar
får dem att att bilda ånga
nedkylning
när vi stiger upp långsamt tillsammans
genom alla lager
lämnar den heta kraftkällan i det brinnande djupet
uppstigning
viktlöshet
två kroppar som svävar
stillsamt bredvid varandra
ovanför sängen i sovrummet
urkällans tysta brummande långt där nere
tillbaka till jorden
ögonen som öppnas
i tillvaron